Det är så svårt för mig det här med att valptiden är så kort och att Caruso snart blir stooooor. 
Jag vill ju ha kvar honom såhär liten och söt föralltid, kunna vara i sin valpbubbla utan större krav från omgivningarna och att valpen blir trött av ingenting typ. Tänk så smidigt det vore om han var lika lättroad/lättaktiverad som vuxen! 

Men samtidigt- jag håller på att dööööö av längtan efter att han ska bli vuxen. 
Att få ställa ut officiellt, tävla, ta långpromenader, åka på längre äventyr, slippa gå ut stup i kvarten och BÖRJA MED AGILITY! Mitt stora mål med denna hund. 
Alla säger ju att valptiden går fort och att man ska njuta- det har jag verkligen gjort. Hoppas jag får njuta lika mycket under unghundstiden hehe. Nu får han vara såhär söt i nåågra månader till och sen får han bli stor. Så enkelt kanske det inte är i verkligheten men nästan iallafall :) 

Jag vet med all säkerhet att Caruso inte kommer bli min sista valp, och verkligen inte min sista gårdshund!! 
Så jag vet ju att det inte är kört iallafall, detta är inte sista chansen att ha valp. Så är det ju för vissa, att de vet redan innan de skaffar valp att detta är sista valpen någonsin. Typ om man är gammal eller bara har en chans till, eller helt enkelt haft en mardrömsvalp och sagt "aldrig mer". 
Det finns redan en väldigt speciell kombination i åtanke, en excellent kombination med det bästa av det bästa i stort sett. Åh, vad jag hoppas att den kombon blir av i framtiden. 

Tur att gårdisar är såhär söta och gosiga heeela livet, inte bara som valpar :)