Nu när det börjat bli kallare här uppe, nästan minusgrader om mornarna, har Caruso avancerat från brevid kudden/mellan matte och husse till under mattes täcke.

Det är så mysigt att ha en liten valp under täcket men samtidigt är jag orolig över att han inte ska få någon luft där under.
Jag tror inte jag behöver oroa mig så mycket. Under dessa månader vi haft honom har jag blivit någon sorts beskyddare/hönsmatte.

Tidigare har jag alltid sovit väldigt tungt, och det gör jag väl än idag. Men så fort Jonas ens rör sig i sängen vaknar jag till liv och "skyddar" Caruso. Jag har hört om samma fenomen när små bebisar sover i sina föräldrars säng, att man på något sätt är medveten och skyddar sin lilla skatt. Och Caruso är ju min bebis förstås ;)

Loke sover under sängen, på husses sida. När jag ligger och försöker sova är det så himla sövande att höra hans djupa andetag och ibland till och med snarkningar. Han drömmer väldigt högljutt och de gånger han inte sover under vår säng av någon anledning (när vi eller han är bortresta) så känns det väldigt tomt!