Med sällskap av en grisknorr lämnade vi nu ikväll Caruso ensam ett tag (kanske 10 minuter) när vi gick till tvättstugan. Det gick jättebra, när vi kom in brydde han sig inte ens om att komma till hallen och hälsa. Utan jag fick gå och överrösa honom med pussar och kramar i soffan (och jag som inte skulle göra detta till en stor grej!) vilket gjorde honom väldigt förvånad. Han hade inte ens märkt att vi gick tror jag, utan var så nöjd med sin lilla griseknorr. 

Men om han aldrig märker att vi går, eller är borta- fattar han då att han är ensam? 
Det känns ju som det smidigaste sättet att göra men samtidigt blir jag ju lite rädd att han inte ens fattar att vi håller på att träna och att han då inte ens inser att han är själv.. Och blir helt chockad en dag då han inser det.. Haha jag överanalyserar allting tror jag :) 

Imorgon ska vi åka bort men sen ska vi fortsätta ensamhetsträningen...