Presentation
07:45:00 
Kanske dags för en presentation här på bloggen då det säkert finns några som inte vet vem jag är! :)
Jag drar mest en presentation över vem jag är, mitt hundliv osv så presenterar jag hundarna lite mer ingående i andra inlägg!
Jag heter Helena, är 20 år och bor i Luleå (Norrbotten) tillsammans med min pojkvän och våra djur.
Jag har alltid gillat djur, speciellt hundar men aldrig riktigt haft mitt eget djur.
Mina föräldrar sa alltid "du får skaffa huur många djur du vill den dagen du flyttat hemifrån"
Sagt och gjort, jag flyttade när jag var 18 och redan innan jag ens packat upp hade jag skaffat en kattunge, lilla Luna. Hon var ett riktigt spontanköp men ack så älskad!
Redan några månader efteråt så insåg jag att Luna verkligen behöver en liten kompis då hon verkade ganska rastlös, och då hämtade vi hem lilla Figaro från en av mina barndomskompisar.
Detta var Oktober 2011.
Jag älskar katterna över allt annat, de har varit mina bästa vänner och ett stort stöd under dessa år jag haft dem och samtidigt varit sjuk.
Flera år innan jag köpte katterna hade jag drömt om en hund, tjatat om en hund, fantiserat om en hund, velat ha en hund. Jag läste allt jag kom över, shoppade hundsaker, gick ut med andras hundar, var på föreläsningar osv. Visserligen hade jag då våran Matti, min mammas fd sambos stövare. Han gick bort i februari 2011 och var en mycket trogen vän, men kanske inte riktigt den hund jag sökte då jag alltid varit väldigt ambitiös, tränat andras hundar och haft höga mål. När jag flyttade hemifrån passade det inte riktigt med hund (och absolut inte valp) eftersom att både jag och min pojkvän då vi båda gick skola.
Men planen var alltid att skaffa valp så småningom- en valp att forma helt själv såsom vi vill ha det.
Men våren 2012 tog jag ett uppehåll i mina studier- skaffade ett jobb men fick genast en massa fritid över, plus att mitt och min pojkväns schema stämde så bra in- så vi började "på skoj" söka en vuxen omplacering till oss. Efter en hel del letande hittade vi vad vi sökte- och det var Loke! En 5 år gammal Finsk lapphund/Border Collie/Kelpie med stort aktivitetsbehov och enorm arbetsglädje- en glad kompis som kan följa med oss ut i skogen och vara en familjemedlem. Den perfekta första hunden för alla hundsporter- men ändå inte perfekt utan det fanns delar som verkligen behövde slipas.
Nu har vi haft honom i drygt ett år och det har varit kämpigt, underbart, lärorikt, jobbigt- med andra ord både positivt och negativt!
Tanken på en till hund fanns inte då vi i mångas ögon redan hade alldeles för mycket djur.
Men som jag skrev så hade vi siktet inne på en valp- dock inte JUST DÅ och inte förrän jag ansåg att Loke var helt "färdig".
Under vintern började jag i alla fall "på skoj" åter igen, leta en hundras som skulle passa oss.
Jag drar mest en presentation över vem jag är, mitt hundliv osv så presenterar jag hundarna lite mer ingående i andra inlägg!
Jag heter Helena, är 20 år och bor i Luleå (Norrbotten) tillsammans med min pojkvän och våra djur.
Jag har alltid gillat djur, speciellt hundar men aldrig riktigt haft mitt eget djur.
Mina föräldrar sa alltid "du får skaffa huur många djur du vill den dagen du flyttat hemifrån"
Sagt och gjort, jag flyttade när jag var 18 och redan innan jag ens packat upp hade jag skaffat en kattunge, lilla Luna. Hon var ett riktigt spontanköp men ack så älskad!
Redan några månader efteråt så insåg jag att Luna verkligen behöver en liten kompis då hon verkade ganska rastlös, och då hämtade vi hem lilla Figaro från en av mina barndomskompisar.
Detta var Oktober 2011.
Jag älskar katterna över allt annat, de har varit mina bästa vänner och ett stort stöd under dessa år jag haft dem och samtidigt varit sjuk.
Flera år innan jag köpte katterna hade jag drömt om en hund, tjatat om en hund, fantiserat om en hund, velat ha en hund. Jag läste allt jag kom över, shoppade hundsaker, gick ut med andras hundar, var på föreläsningar osv. Visserligen hade jag då våran Matti, min mammas fd sambos stövare. Han gick bort i februari 2011 och var en mycket trogen vän, men kanske inte riktigt den hund jag sökte då jag alltid varit väldigt ambitiös, tränat andras hundar och haft höga mål. När jag flyttade hemifrån passade det inte riktigt med hund (och absolut inte valp) eftersom att både jag och min pojkvän då vi båda gick skola.
Men planen var alltid att skaffa valp så småningom- en valp att forma helt själv såsom vi vill ha det.
Men våren 2012 tog jag ett uppehåll i mina studier- skaffade ett jobb men fick genast en massa fritid över, plus att mitt och min pojkväns schema stämde så bra in- så vi började "på skoj" söka en vuxen omplacering till oss. Efter en hel del letande hittade vi vad vi sökte- och det var Loke! En 5 år gammal Finsk lapphund/Border Collie/Kelpie med stort aktivitetsbehov och enorm arbetsglädje- en glad kompis som kan följa med oss ut i skogen och vara en familjemedlem. Den perfekta första hunden för alla hundsporter- men ändå inte perfekt utan det fanns delar som verkligen behövde slipas.
Nu har vi haft honom i drygt ett år och det har varit kämpigt, underbart, lärorikt, jobbigt- med andra ord både positivt och negativt!
Tanken på en till hund fanns inte då vi i mångas ögon redan hade alldeles för mycket djur.
Men som jag skrev så hade vi siktet inne på en valp- dock inte JUST DÅ och inte förrän jag ansåg att Loke var helt "färdig".
Under vintern började jag i alla fall "på skoj" åter igen, leta en hundras som skulle passa oss.
Jag var säker på att jag ville ha en renrasig hund då jag är intresserad utav avel och utställning. Dessutom är allt så mycket lättare med renras speciellt när man satsar högt inom sin hundträning.
Kraven på rasen var att den skulle vara liten och smidig- mindre än Loke (som förövrigt är 52 cm och väger 23 kg), korthårig, ha lite jävlar anamma (Loke är alldeles för förarvek enligt mig), ha en massa driv och gärna passa som allroundhund för alla hundsporter jag vill hålla på med. Ett plus är om den gillar närhet och är gosig, gärna en ras utan för många rasbundna sjukdomar.
Och där passade en ras speciellt bra in- den Dansk/svenska gårdshunden!
Jag mailade en uppfödare här i stan och vi kom överrens om att träffas lite senare under våren kanske- men det dröjde inte länge förrän hon hörde av sig och erbjöd oss att eventuellt ta en hane från Danmark på foder. Vi funderade på det och fick en spark i röven av lite hundfolk jag känner så vi tackade ja. Men det blev väldigt mycket strul med den hanen från uppfödaren i Danmark och då backade uppfödaren här i Luleå. Och det förstår jag, allt ska ju kännas hundra procent rätt speciellt om man köper in en framtida avelshane från ett annat land dessutom. Och tur var väl det, för då hade vi inte suttit här med bästa Caruso!
Men vi blev lovade att så fort det dök upp en annan lovande kull- eller så fort hon fick egna valpar (senare under hösten) skulle vi ha förtur. I februari hörde hon av sig igen att hon hade hittat en lovande kombination i skåne. Mammans släktingar var tydligen väldigt trevliga och hd-statistiken såg väldigt bra ut. Båda föräldrarna är rastypiska och det var tydligen en väldigt lovande kombination med linjer som är sällsynta här i norr (kullen fanns i skåne). Tiken var beräknad 23 april så det var en väääldigt lång väntan men vi var först på att få tinga en hane. Efter många förväntansfulla konversationer om ultraljud, röntgen osv så fick vi veta att han var född 22 april, vår lilla pärla! Två hanar och en tik, samtliga trefärgade. Båda hanarna med stubbsvans.
Det var då Caruso och hans två syskon :)
För att göra en lång historia kort: Allt var tvunget att stämma på besiktningen osv för att han skulle få komma upp till norr och det gjorde det- valet blev enkelt för uppfödaren här i Luleå som skulle äga honom då den andra hanen hade kroksvans och det ska inte avlas på. Och vilken tur att det blev just lilla Caruso.
Världens snällaste, lugnaste, modigaste, mest nyfikna valp.
Det känns lite klyschigt men just nu känns det som att vår framtid är så himladens ljus- det är nog bara jag som sitter på begränsningarna skulle jag tro!
Så nu sitter jag här- med två katter och två hundar, därav mitt bloggnamn tvåochtvå :)
Hoppas ni inte blev allt för förvirrade av denna långa roman!
Kraven på rasen var att den skulle vara liten och smidig- mindre än Loke (som förövrigt är 52 cm och väger 23 kg), korthårig, ha lite jävlar anamma (Loke är alldeles för förarvek enligt mig), ha en massa driv och gärna passa som allroundhund för alla hundsporter jag vill hålla på med. Ett plus är om den gillar närhet och är gosig, gärna en ras utan för många rasbundna sjukdomar.
Och där passade en ras speciellt bra in- den Dansk/svenska gårdshunden!
Jag mailade en uppfödare här i stan och vi kom överrens om att träffas lite senare under våren kanske- men det dröjde inte länge förrän hon hörde av sig och erbjöd oss att eventuellt ta en hane från Danmark på foder. Vi funderade på det och fick en spark i röven av lite hundfolk jag känner så vi tackade ja. Men det blev väldigt mycket strul med den hanen från uppfödaren i Danmark och då backade uppfödaren här i Luleå. Och det förstår jag, allt ska ju kännas hundra procent rätt speciellt om man köper in en framtida avelshane från ett annat land dessutom. Och tur var väl det, för då hade vi inte suttit här med bästa Caruso!
Men vi blev lovade att så fort det dök upp en annan lovande kull- eller så fort hon fick egna valpar (senare under hösten) skulle vi ha förtur. I februari hörde hon av sig igen att hon hade hittat en lovande kombination i skåne. Mammans släktingar var tydligen väldigt trevliga och hd-statistiken såg väldigt bra ut. Båda föräldrarna är rastypiska och det var tydligen en väldigt lovande kombination med linjer som är sällsynta här i norr (kullen fanns i skåne). Tiken var beräknad 23 april så det var en väääldigt lång väntan men vi var först på att få tinga en hane. Efter många förväntansfulla konversationer om ultraljud, röntgen osv så fick vi veta att han var född 22 april, vår lilla pärla! Två hanar och en tik, samtliga trefärgade. Båda hanarna med stubbsvans.
Det var då Caruso och hans två syskon :)
För att göra en lång historia kort: Allt var tvunget att stämma på besiktningen osv för att han skulle få komma upp till norr och det gjorde det- valet blev enkelt för uppfödaren här i Luleå som skulle äga honom då den andra hanen hade kroksvans och det ska inte avlas på. Och vilken tur att det blev just lilla Caruso.
Världens snällaste, lugnaste, modigaste, mest nyfikna valp.
Det känns lite klyschigt men just nu känns det som att vår framtid är så himladens ljus- det är nog bara jag som sitter på begränsningarna skulle jag tro!
Så nu sitter jag här- med två katter och två hundar, därav mitt bloggnamn tvåochtvå :)
Hoppas ni inte blev allt för förvirrade av denna långa roman!
Kommentarer från er söta läsare.Trackback